Bluetooth

Bakom standarden står bland annat företagen Ericsson, IBM, Toshiba, Nokia och Intel. Grunden till standarden var ett projekt på Ericsson Mobile Communications i Lund under 90-talet. Projektet hette i början MC Link, och utvecklades huvudsakligen av Sven Mattisson och Jaap Haartsen^[2]. 1997 inleddes ett samarbete med Intel vilket ledde till bildandet av en utvecklingsgrupp för Bluetooth 1998.

Den första Bluetooth-specifikationen klarade kommunikation med en överföringshastighet på minst 721 kbit/s. Bluetooth-specifikationen har sedan dess utvecklats. 2004 godkändes en ny version som ökar den maximala datahastigheten till drygt 3 Mbit/s.

Bluetooth tillåter olika klasser av radiostrålning, indelade efter uteffekt. Räckvidden som två enheter kan kommunicera inom beror på vilken klass enheterna är av. För mobiltelefoner används oftast en klass som innebär drygt 10 meters räckvidd, medan pc-moduler brukar tillåta högre uteffekt och ha en räckvidd på 100 meter eller mer.

Bluetooth kan användas för många typers elektronik som behöver kommunicera med andra delar i ett system med måttlig hastighet. Från början var det tänkt som en kommunikationslösning för mobiltelefoner, men vartefter fler och fler företag har anslutit sig har nya möjligheter visat sig.

Närmare 3000 företag har anslutit sig till standarden och mer än 200 företag har deltagit i arbetet att få fram denna nya standard. Bluetooth ska dessutom vara betydligt billigare att använda än liknande system.

Ett chip i varje enhet [redigera]

Bluetooth fungerar så att det i varje enhet (telefon, mobiltelefon, pc, skrivare, tangentbord, mus, hörlurar, mikrofon etc.) monteras in en Bluetooth-kretsmed en antenn. Kretsen, som är en kombinerad sändare och mottagare, ligger och lyssnar efter andra Bluetooth-enheter, samtidigt som det sänder ut sin identitet till andra Bluetooth-enheter. Så fort två enheter får kontakt med varandra, etableras en förbindelse av lämplig art mellan enheterna. Kommer du in i ett rum med din bärbara dator och skrivaren i rummet har ett Bluetooth-chip, så börjar omedelbart datorn och skrivaren förhandla om att upprätta en förbindelse. Nästan ögonblickligen kommer därför den bärbara datorn att ha en skrivare kopplad till sig, så länge datorn är kvar i rummet. Finns dessutom ytterligare en pc i rummet, så inleder datorerna omedelbart förhandlingar om att upprätta en nätverksförbindelse.

Specifikation [redigera]

Bluetooth är en licensfri standard som elektronikproducenterna fritt kan infoga i sina produkter. Systemet arbetar i det oreglerade, globalt tillgängliga och licensfria 2,45 GHz ISM-nätet. Räckvidden beräknas till 10–100 meter. Det är något som dagens GSM-nät inte går att utnyttjas till. Bluetooth utnyttjar frekvenshoppsteknik, med 1 600 hopp per sekund, för att motarbeta störningar och fädning.

Länken blir mer tillförlitlig än andra system i samma frekvensband som arbetar med lägre hoppfrekvens. Bluetoothsystemet använder också frekvensmodulering och tidsdelning, TDM, Time-Division Multiplex. Systemet innehåller ett länkprotokoll för att bygga upp små lokala nät, så kalladePiconet. Datahastigheten var ursprungligen 721 kbit/s, men har ökats till 2 Mbit/s i senare versioner av specifikationen. Radiosändaren har låg strömförbrukning, en nödvändig egenskap för batteridriven utrustning. Den drar mindre än 30 µA i viloläge, cirka 300 µA när man väntar på uppkopplingen och mellan 5 och 30 mA under själva samtalet.